Den 1 augusti 2020 trädde en ny avfallslagstiftning i kraft som gör det obligatoriskt att sortera ut åtminstone trä, mineral, metall, glas, plast och gips på arbetsplatserna och hålla dem avskilda från varandra och från annat avfall.
De nya bestämmelserna gäller den som hanterar bygg- och rivningsavfall och som nu måste sortera ut vissa avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall. Den nya lagstiftningen innebär en precisering om att utsorteringen ska göras vid källan. Kraven motsvarar bestämmelser i avfallsdirektivet och syftet är att komma högre upp i avfallshierarkin så att både förberedelse för återanvändning och materialåtervinning kan öka.
Utsorteringen ger ökade förutsättningar att åstadkomma fler cirkulära flöden av material och är ett viktigt steg för att ställa om branschen. Vi ger dig en kort sammanfattning av de nya reglerna och nyckeln till lyckad avfallshantering – att planera i god tid och vid behov i samråd med tillsynsmyndigheterna.
De nya kraven på att den som producerar avfall ska sortera ut bygg- och rivningsavfall gäller utsortering vid källan.
Avfallsproducentens ansvar
Med avfallsproducent avses den som ger upphov till avfall (ursprunglig avfallsproducent) och den som genom förbehandling, blandning och andra förfaranden ändrar avfallets art eller sammansättning (15 kp 4 § miljöbalken).
Avfallsproducenten ansvarar, om inte annat avtalats eller är föreskrivet i lag eller annan författning för:
- att avfallet genomgår ett fullständigt behandlingsförfarande i enlighet med 10 §
- kostnaderna för att hantera det avfall som produceras
Ansvaret omfattar att trä, mineral (betong, tegel, klinker, keramik eller sten), metall, glas, plast och gips förvaras och transporteras bort skilt från annat avfall samt att det utsorterade avfallet inte får förbrännas.
Undantag från sorteringskravet
Konstruktioner där ämnen eller föremål sammanfogats på ett sådant sätt som gör att separering inte är tekniskt genomförbar på plats med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling [1], eller är förorenade på ett sätt som gör att inblandning i det övriga utsorterade avfallet försvårar eller omöjliggör den lämpligaste behandlingen [2] enligt avfallshierarkin i 15 kap 10 § miljöbalken, är undantagna utsorteringskraven. Dock är det viktigt att kunna uppvisa dokumentation som styrker skälen för undantag, kontakta tillsynsmyndigheten i din kommun för hjälp med vilken dokumentation du behöver kunna visa vid tillsynsbesök.
[1] Med inte tekniskt genomförbart avses konstruktioner sammanfogade eller inbyggda på ett sådant sätt att materialet inte kan separeras på plats utan hälso- eller säkerhetsrisker. Separering bör istället göras på en avfallsanläggning med utrustning anpassad för arbetet.
[2] Den som producerar bygg- och rivningsavfall ska inte behöva sortera ut avfallsslag som är så förorenade att om de sorteras ut tillsammans med det rena avfallsslaget riskerar att hela det utsorterade avfallsslaget kontamineras. Det skulle kunna leda till att avfallet måste gå till förbränning istället för att materialåtervinnas.
Läs Naturvårdsverkets föreskrifter om undantag från krav på utsortering av bygg- och rivningsavfall.
Även i de fall sorteringen på plats undantas är avfallsproducenten ansvarig för att avfallet genomgår en fullständig behandling i enlighet med avfallshierarkin. Detta innebär till exempel att den som producerat bygg- och rivningsavfall ska se till att avfallet lämnas till en avfallsbehandlingsanläggning eller när kommunen ansvarar för behandlingen i enlighet med 15 kap. 20 § miljöbalken, till av kommunen anvisad plats, som i sin tur ansvarar för att fullgöra kravet.
Dispens
Förutom ett generellt undantag för sammanfogade konstruktioner som inte är tekniskt möjliga att separera på plats eller är så förorenat att det riskerar att förstöra möjligheterna att återvinna en hel fraktion, finns möjlighet att i de fall där avfallsproducenten bedömer att det inte är tekniskt möjligt att sortera bygg- och rivningsavfall enligt de nya bestämmelserna eller separat insamling inte ger fördelar som överväger nackdelarna, ansöka om dispens hos tillsynsmyndigheten som gör en bedömning av miljönytta kontra kostnad i det enskilda fallet.
Här kan du läsa Naturvårdsverkets vägledning.